Galileo Galilei, målning av Justus Sustermans (1636).

Månfaser av Galilei

Galileo Galilei, född 15 februari 1564 i Pisa i Italien, död 8 januari 1642 i närheten av Florens, var en italiensk astronom.

[redigera]

Uppväxt

Galileos far Vincenzo Galilei, som var musiker, hade planer på att sonen skulle följa i hans fotspår. Men under uppväxten försämrades familjens ekonomi och föräldrarna bestämde sig för att Galileo skulle satsa på den medicinska banan som var mer inkomstbringande. Men det visade sig under Galileos uppväxt att han inte intresserade sig speciellt mycket för medicin. I stället var han mycket intresserad av mekanik och matematik.

Galileis stora intresse för naturvetenskap kan ha haft en orsak i att han vid ung ålder experimenterade med sin fars musikinstrument för att få olika ljud i dessa. Det fanns dessutom framstående matematiker tidigare i släkten.

[redigera]

Forskning

Galileo Galilei lade grunden till den experimentella vetenskapen. Han var övertygad om att naturens lagar inte var så komplicerade som den katolska kyrkan och dåtidens naturvetare påstod. Han var övertygad om att man kunde bevisa hypoteser om naturen genom att göra experiment och tester i verkligheten. Dessutom hävdade han att om man kunde bevisa att en teori stämde i verkligheten så var alla andra teorier felaktiga. Detta var en ståndpunkt som inte kyrkan tyckte om. En del av Galileis senare upptäckter kom att strida mot kyrkans idéer.

Ett exempel, inte bara på hans sätt att se på vetenskap utan också på hans sätt att tänka, var när han under sina studentår en gång satt i Pisas katedral under en långtråkig mässa. Han observerade då att ett rökelsekar svängde fram och tillbaka och att tiden mellan svängningarna var densamma även vid de stora svängningar som små. Därefter gick han hem och experimenterade med olika pendlar, och kunde snart formulera en regel om pendlars rörelse. Efter sina studentår arbetade Galilei som universitetslärare och professor i matematik på universiteten i Pisa och Padua. Från och med år 1610 arbetade han åt storhertigen av Toscana.

Under tiden i Pisa arbetade Galilei också på fallhastigheten på olika objekt. Tesen om att han hade stått högst upp på lutande tornet i Pisa har tyvärr inte kunnat bevisas, men han experimenterade med olika objekt och kunde därmed dra slutsatsen, från sina mätresultat, att den fallande kroppens massa inte hade någonting med fallhastigheten att göra.

År 1609 kom nyheten att en optiker i Holland hade konstruerat en kikare. Tanken att förstora något som var på ett långt avstånd intresserade Galilei och efter en natts uppesittande hade han kommit underfund hur han kunde bygga en kikare. Hans konstruktion fungerade, en kikare som förstorade 3x. Efter en tids arbete hade kikaren 33x förstoring och Galilei riktade den mot himlen där han gjorde en rad upptäckter.

Galilei såg att det fanns ett oräkneligt antal stjärnor. Han såg också Venus olika faser, solfläckar, bergen och kratrarna på månen, utbuktningar på Saturnus, idag kända som Saturnus ringar, och fyra månar som kretsade runt Jupiter (de Mediceiska stjärnorna som han kallade dem för att hedra den toscanska härskardynastin Medici, idag benämnda de Galileiska månarna). Alla dessa observationer gjorde honom alltmer övertygad om att det var den heliocentriska världsbilden som var den korrekta.

Boken med titeln Dialog om de två världssystemen, som han gav ut år 1632, skapade kaos och år 1633 ställdes han inför en domstol där han blev tvungen att avsvära sig allt rörande den så kallade "felaktiga läran". Det sägs att han efter domen mumlat "och ändock rör hon sig!" (it. E pur si muove!), men för detta finns få belägg. Tack vare den dåvarande påven Urban VIII:s beskydd, och kanske även p.g.a. Galileis ålder och sjuklighet, blev det ett milt straff för Galilei. Han fick husarrest under resten av sitt liv. Men Galilei fortsatte sitt vetenskapliga arbete och gav år 1638 ut boken Samtal och matematiska demonstrationer om två nya vetenskaper, där han skrev ner sina fysikaliska teorier. Det var dessa som Isaac Newton senare skulle ha stor framgång med.

Mot slutet av sitt liv var Galilei helt blind.

1992 uttalade påven Johannes Paulus II att det hade varit ett misstag att Galilei dömdes.

Wikimedia Commons har media relaterad till artikeln, se:

Galileo Galilei

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Galileo_Galilei